Vid CERN i Genève arbetar konstnärer sida vid sida med forskare för att översätta universums mekanik till installationer som går att uppleva med kroppen. Programmet Arts at CERN erbjuder residens, uppdrag och utställningar, och bland de konstnärer som medverkat finns Tomás Saraceno, Ryoji Ikeda, GAIKA och Rohini Devasher. Samarbetet bygger på att konstnärer får tillgång till forskningsmiljön och till forskarna, så att idéer från båda håll kan påverka verken.
Ett av de tydligaste exemplen är Julius von Bismarcks kinetiska skulptur från 2023, som visualiserar en tesserakt, en fyrdimensionell kub. Verket består av 32 kanter som expanderar och drar ihop sig, och det är tillverkat av aluminium, stål, mässing, polymerer och elektronik. Skulpturen beställdes av Arts at CERN och visades på CERN Science Gateway samma år. Rörelsen gör det möjligt att låta något som är svårt att föreställa sig bli synligt i rummet, och besökaren kan följa hur formen förändras i tre dimensioner medan den rör sig.
Konstkollektivet Semiconductor har arbetat på liknande sätt. Deras installation HALO från 2018 bygger på data från ATLAS-detektorn, en av de stora mätapparaterna vid CERN. Verket beställdes av Audemars Piguet i samarbete med CERN och har en cylindrisk form som ekar formen på partikelacceleratorns rör. Datan har bromsats ner till ljud och ljusblixtar som människor kan se och höra, vilket gör att processer som normalt sker på en bråkdel av en sekund blir möjliga att följa. HALO visades på Art Basel 2018. Gruppen hade tidigare, 2015, varit i residens vid CERN, vilket föregick projektet och visar hur en residens kan leda till ett större uppdrag.
Programmet har också ett pris kopplat till Stockholm. Collide-utmärkelsen delas ut tillsammans med Nobelmuseet, och vinnaren är den litauiskfödda konstnären Emilija Škarnulytė. Hennes arbete utforskar dolda infrastrukturer och djup tid, alltså tidsskalor långt bortom den mänskliga historien. Bland övriga residenskonstnärer nämns Yunchul Kim, Antye Greie-Ripatti och AATB. Kims verk Chroma VII visades på CERN Science Gateway 2024, vilket visar att utställningsverksamheten fortsätter över flera år.
CERN är mest känt för Large Hadron Collider, LHC, som accelererar protoner till nära ljusets hastighet, och för utvecklingen av World Wide Web. Vid experimentet ALICE studeras kvark-gluonplasma, ett tillstånd med extremt höga energitätheter som bara kan skapas i partikelkollisioner. Det är en bakgrund som gör det naturligt för konstnärer att söka sig till miljön, eftersom samma data och fenomen som forskarna analyserar också kan tolkas i bild, ljud och rörelse.
Samtidigt saknas flera uppgifter. Underlaget anger varken hur residenserna finansieras eller hur stor publik utställningarna når, och det framgår inte hur konstnärliga projekt påverkar den faktiska fysiska forskningen. Frågan om vad konsten tillför vetenskapen, utöver att göra den begriplig för besökare, står därför obesvarad i de källor som finns.
1
