Under uppväxten åt skribenten spag bol tre gånger i veckan, en rätt som i Storbritannien ofta utses till landets favoriträtt. Hemma varierade versionerna kraftigt. Det fanns den med Dolmio och Tabasco, den med ett knaprigt inslag av rå lök och den som fick sjuda länge. Med åren väcktes en fråga: vad har den brittiska varianten egentligen att göra med originalet?
Svaret ledde till Bologna. Skribenten reste till den italienska staden för att lära sig rättens ursprung och för att hitta de främsta exemplen på tagliatelle al ragù. Bologna betraktas som Italiens gastronomiska huvudstad, och där behandlas rätten med en allvar som skiljer sig markant från den brittiska versionen. Den brittiska spag bol framställs i resan som en avknoppning av det bolognesiska originalet, vilket gör jämförelsen mellan de två tydlig.
Resan handlar alltså inte bara om en måltid utan om att gå tillbaka till källan. Det är i de små skillnaderna i tillagning och ingredienser som den bolognesiska varianten skiljer sig från den vardagliga versionen hemma. Skribenten ville förstå vad som gör den till något annat än det man är van vid, och vilka smaker och tillagningssätt som definierar den.
Den brittiska matkulturen har tagit rätten till sig på sitt eget sätt. Den breda spridningen syns även i att spag bol ofta röstas fram som Storbritanniens favoriträtt, och att en nationell spaghetti bolognese-dag infaller den 22 maj. Att en så vardaglig maträtt samtidigt har så tydliga rötter i en italiensk stad är just det som gör resan till en intressant jämförelse mellan det hemmalagade och det traditionella.
Frågan om vilken restaurang i Bologna som serverar den bästa ragùn lämnas dock öppen i underlaget. Inte heller de slutliga omdömena och restaurangnamnen framgår av det material som redovisas, så några rangordningar eller rekommendationer kan inte återges här. Det som går att säga med säkerhet är att resan är ett försök att återvända till originalet och att se hur långt den brittiska varianten har kommit från sin förebild.
32