Ord för föräldrar är något de flesta använder utan att tänka på det. Men i svenska familjer har orden förändrats över tid, och i dag är mamma och pappa vanligare än mor och far. Det säger något om hur vi ser på familjen och hur nära relationen mellan barn och vuxna har blivit.
Tidigare var mor och far det vanliga sättet att tala om föräldrar, och det kändes ofta formellt och respektfullt. Mamma och pappa är ord som barn tidigt lär sig, och de har gradvis blivit det självklara i vardagligt tal. Den förskjutningen följer med en familjesyn där relationen mellan förälder och barn präglas mer av närhet och vardaglig samvaro än av avstånd.
Språket förändras långsamt, och det finns inget exakt datum då ett ord byter plats med ett annat. Skillnaden syns i böcker, i tal och i hur föräldrar själva benämns. Det handlar inte om att ett ord är rätt och ett annat fel, utan om vilket uttryck som känns naturligt i den familj man lever i. Den som läser äldre texter märker ofta att mor och far används för att markera en mer distanserad ton, medan mamma och pappa oftare möter läsaren i berättelser om vardagen.
Förändringen hänger också ihop med hur familjer lever i dag. Många barn växer upp med föräldrar som arbetar, pendlar och delar på ansvaret för hemmet, och det vardagliga språket speglar den nära samvaron. Ord som är enkla och varma passar ihop med en familjesyn där föräldrarna är närvarande i barnens liv snarare än auktoriteter på avstånd. Det finns dock inget enhetligt mönster: vissa familjer behåller de äldre uttrycken, och andra blandar dem efter stämning och sammanhang.
För den som vill prata om familjens ord kan det vara en bra utgångspunkt att fråga vad man själv och barnen kallar varandra. Svaret säger ofta mer om vardagen i hemmet än vi tror. Samtalet kan också handla om vilka ord som användes i den egna barndomen och vad de betydde för en. Oavsett vilket ord man väljer är det tryggheten i relationen som i längden betyder mest.
20