St. Patrick's Church i North End Sydney på Nova Scotia är den äldsta bevarade katolska kyrkan på Cape Breton Island. I dag fungerar byggnaden som ett kulturhistoriskt museum, och den som besöker platsen kan ta del av en berättelse som sträcker sig tillbaka till slutet av 1700-talet och som knyter samman en familjesorg, religiös frihet och en kyrka som växte fram ur ett enskilt gravplats.
Historien börjar 1785, när kapten John Butler Wilson anlände till Sydney som den förste befälhavaren för garnisonen. Wilson var anglikan, men hans hustru Margaret Coverly var irländsk katolik. Paret miste en liten son, och det fanns då ingen katolsk begravningsplats i Sydney. Katoliker var vid den tiden begränsade i fråga om att äga mark och att utöva sin tro öppet, vilket gjorde det svårt att hitta en plats för begravningen.
Wilson köpte därför ett stycke mark. Father Henry McKeagney invigde platsen och förrättade begravningsriterna över pojken. Det var början på det som senare skulle bli kyrkan. Wilson lät 1805 bygga ett litet kapell i trä, och när den katolska befolkningen i området växte ersattes det ursprungliga kapellet av en kyrka i sten. En del av den nya stenbyggnaden uppfördes över Wilsons grav.
Wilson dog 1823 och begravdes bredvid sin son. Egendomen övergick senare till Father McKeagney. Platsen har därmed en dubbel innebörd: den har varit både ett religiöst centrum för församlingen och en privat gravplats som fick ligga kvar när kyrkan utvidgades.
Under 1966 påbörjade The Old Sydney Society en restaurering av byggnaden. I samband med arbetet hittades kvarlevorna efter Wilson och sju andra personer under golvet. Dessa återbegravdes. Alla utom Wilson, som var anglikan, fick katolska begravningsriter. Fyndet visar hur nära kyrkan och gravplatsen är förbundna med stadens tidiga historia.
Intill byggnaden ligger en liten historisk kyrkogård. Den äldsta bevarade gravstenen är från 1798, vilket gör den till ett av de tydligaste bevisen på områdets tidiga bosättning. För besökare är kyrkogården en del av upplevelsen tillsammans med själva byggnaden och de utställningar som berättar om Sydneys utveckling.
Museets personal och besökare har dessutom berättat om oförklarade händelser i lokalerna. Man talar om fotsteg och ljud som saknar tydlig orsak. En medarbetare berättade att en osynlig hand stadigade personen när hon nära övre balkongen tappade balansen. Det finns också en lokal legend om att den röda Market House-klockan, om den ringer tre gånger, öppnar dörren till klocktornet.
Huruvida de rapporterade händelserna har någon övernaturlig grund är oklart och förblir olöst. Klocklegenden beskrivs dessutom som möjligen enbart lokal folktro. Det som går att konstatera är att byggnaden, med sin långa och personliga historia, fortsätter att väcka nyfikenhet hos dem som besöker Cape Breton.
2
